Tänkte berätta lite hur det är att ha skilda föräldrar och hur man känner.

Som 3 åring skildes mina föräldrar, jag förstod inte själv att det var slut mellan dom

men jag frågade mamma var pappa var. Alla önskar vi ju att våra föräldrar ska vara tillsammans livet ut

men det är inte alltid det är så. Det är faktiskt jobbigt att ha det så, för man får hela tiden åka rundor fram och

tillbaka för man vill vara lika mycket hos dom båda. Men när jag var yngre så var jag varannan vecka ´hos mamma

och varannan hos pappa. Nu bor jag på heltid hos min pappa för jag tycker det är lättast så, orkar inte pendla till skolan på morgonen. Har gjort det tidigare och det var jätte jobbigt Sen när mamma och pappa träffade deras nuvarande som dom är i förhållande med så blev man sur och ledsen, jag ville inte att dom skulle hitta nya, för jag trodde hela tiden att det kanske skulle komma en ny chans då det skulle bli dom igen.

Men nu när man har blivit äldre har man mer accepterat det fast det alltid kommer vara den önskan att det ska bli dom igen, fast man innerst inne vet att det aldrig kommer bli så.

Men dom som har föräldrar som fortfarande är tillsammans ska vara glada för det och sen finns det dom som har förlorat någon av sina föräldrar och då ska jag själv vara glad att jag faktiskt har mina trots att dom inte lever tillsammans.

Sen kommer vi till detta med syskon, jag har syskon på båda hållen. 2 stora systrar som min mamma har med en annan och sen en lillebror som min pappa har med sin sambo. Jag är så glad över mina syskon dom betyder verkligen mycket för mig. Finns inget bättre än dom, men det värsta jag vet är när någon säger till mig att det är mina HALVSYSKON. Har man samma mamma eller samma pappa är man riktigt syskon tycker i alla fall jag och för mig är mina syskon inte några halvsyskon.. blir så otroligt förbannad. Halvsyskon kallar jag ifall ens styvpappa eller styvmamma har barn sedan innan, då kan jag möjligtvis säga halv syskon, men inte till mina egna. men sen hur andra tycker och tänker om den saken det bryr jag mig inte om. och jag är glad att mina syskon inte heller kallar för mig halv syster. För vi är helsyskon oavsett vad andra säger.

Vet att det blev väldigt mycket skrivande nu, men vet inte vad jag ska skriva om så tänkte dela med mig lite av mina åsikter och lite om hur det är att ha det såhär som jag har det.

Syskonkärlek! jag älskar dig syster   

Just nu sitter jag och kollar big brother, har missat avsnitten så ser på datorn.

Alla kommenterar om hon gravida som gick in i huset, men va fan det är ju hennes val?

Och detta året skulle det vara blandat folk, jag tycker värre om Hanna Widerstedt.

Hon är så otroligt jobbig att lyssna på.

Men nu ska jag fortsätta att kolla och sen får vi se vad som händer ikväll, blir väl att bara ta

det lugnt med mamma :-)