hade tänkt skriva ett litet  inlägg nu  innan jag börjar packa lite.

ska åka till mamma idag, var över 1 månad sen jag var där. saknar faktiskt henne!

igår satt jag och alexandra mest och sura över att vi inte hade nåt och göra, men fyfan kvällen blev lyckad ändå, tills jag kom hem och pappa blev sur :( men hade ändå oehört roligt :)

jag trodde inte det, men fan vad underbart allt känns igen :)  

jag ska verkligen kämpa, kämpa för att se vad allt kan leda till :)

tänk så är jag det jag går och tänker på? att jag kanske aldrig har märkt det förrän nu, shit alltså! hur vet man egentligen? kommer folk i omgivningen acceptera det, eller kommer dom bara säga att man är äcklig? hundra tankar i huvudet som man verkligen vill ha svar på, men som inte alltid  går och få svar på!

hinner inte blogga mer nu, ska rusa ner till sjukhuset nu!

ha det fett!